Om mig, Charlotta Rönn

Jag är en oberoende forskare i pedagogik som brinner för att göra skolan och universitet till en bättre plats för elever och studenter. Att individer lär och utvecklas är viktigt både på ett personligt plan och för samhället i stort. Kanske har det aldrig varit viktigare att samhällsmedborgare lär sig att tänka kritiskt och att uttrycka sina egna åsikter (och att inte bara upprepa andras reflektioner och åsikter) än i dagens informations- och kunskapssamhälle där användandet av generativ AI expanderar i rasande fart.

Jag är nyfiken och strävar alltid efter att förstå hur saker är relaterade i olika sammanhang och jag älskar att både lära mig nya saker och att lära ut det jag kan och har erfarenhet av. Innan jag sökte till forskarutbildningen arbetade jag som lärare i engelska vid ett amerikanskt språkcenter i Casablanca (Marocko) i tio år.

Vid det amerikanska språkcentret American Language Center (ALC) studerade ca 5 000 barn, ungdomar och vuxna. Skolledningen och läroböckerna var amerikanska, och språkcentrets styrdokument slog fast att vi lärare måste använda kollektiva elevcentrerade undervisningsformer: pararbeten, grupparbeten och/eller mingel-aktiviteter skulle användas vid varje lektion, fokus låg på muntlig framställning (dvs. samtala med andra), och eleverna skulle lära varandra engelska genom att t.ex. introducera glosor och grammatik, samt korrigera fel i tal och skrift. Läraren skulle fungera som en motor som aktiverade elevernas interaktion med varandra och därmed deras lärande. Vi lärare skulle tala så lite som möjligt under lektionerna; det var studenterna som skulle tala och öva engelska.

Det var vid ALC som mitt intresse för pedagogiska frågor väcktes, och som gjorde att jag började studera pedagogik. Jag började på distans vid Umeå universitet och disputerade senare vid Linnéuniversitetet. Det var också mina erfarenheter från ALC som lade grunden för mitt forskningsintresse: att utforska var gränsen går för elever och studenter mellan att å ena sidan hjälpa varandra på ett konstruktivt sätt som främjar kunskapsutveckling och autonomi, och att å andra sidan göra skolarbete åt andra på ett sätt som kan ses som ett hinder för vissa elevernas lärande och som skapar ett beroende till andra och/eller AI. Var börjar och slutar den enskilda elevens ansvar för de egna skolprestationerna utifrån elevernas egna perspektiv. I min avhandling, och i mina därpå följande forskningsprojekt, strävar jag efter att kartlägga när, hur, och om elevers och studenters interaktion med andra (eller annat, som t.ex. chatGPT) i olika lärandesituationer slår över till att bli interaktioner som hindrar den enskilda individens kunskapsutveckling.

Sommaren 2025 har jag gjort en intervjustudie med studenter vid olika svenska universitet och högskolor om hur de använder sig av chatGPT i sina studier utan lärarnas vetskap. Syftet med min forskning är tanken att om vi vet mer om vilka strategier elever och studenter använder sig av (utan lärarnas vetskap) i sina studier, så får vi värdefulla verktyg i arbetet med att optimera utbildningskontexter så att de blir bättre anpassade till elevernas/studenternas behov och förutsättningar. Detta, menar jag, är viktigt både på ett individuellt plan, ett organisatoriskt plan och på ett samhälleligt plan eftersom det är av största vikt för individen likväl som för samhället i stort att framtida samhällsmedborgare tillgodogör sig grundläggande färdigheter i att läsa, skriva, och att kritiskt granska. Genom utveckla dessa färdigheter kommer de att kunna utveckla en autonomi i vår samtid som präglas av fakenews och AI-genererade informationsflöden. Skolans roll är central i detta och därför är det viktigt att skolor och universitet är platser som elever och studenter upplever som meningsfulla och som samtidigt ger dem grundläggande färdigheter som samhällsmedborgare. Genom att studera elevers och studenters perspektiv på studier och lärande vill jag bidra med ny kunskap om hur de själva ser på lärande och formell utbildning. Detta är ovärderliga grundförutsättningar för att göra skola och universitet bättre för elever och studenter – och för att säkerställa att formell utbildning lyckas forma de självständiga och kompetenta samhällsmedborgare som vi behöver i framtiden.